Förr var jag van att dom kom till mig
Med en penna och block i hand
Var van att få känna mig betydelsefull
Men nu är den tiden slut.
Namnen byts ut på affischerna
Och på plattornas konvolut
Och efter en tid har man glömt vad där stod
Och hur dom som sjöng såg ut.

Dom har glömt, att dom sände mig röda rosor,
Dom har glömt, att dom aldrig lät mig gå,
Dom har glömt, dom har glömt mig för nån annan
Men hur ska dom förstå
Jag älskar dem ändå
Och jag har inte glömt.

Äntligen hemma hos mig igen
Lite trött och besviken, men
Så länge jag kan, så länge jag är vid liv
Gör jag om den här turnén.
Jag sjöng mina sånger i parkerna
För publiken invid entrén
En underbar stund, men sen gick dom förstås
När det började på scen.